elektronisk dagbok

Jag hatar att jag älskar filmen Armageddon så sjukt mycket! Jag älskar handlingen mellan far och dotter, dotter och pojkvänn, samspelet mellan vännerna, gnistan som alla har, självförtroendet, styrkan att aldrig ge upp. glädjen som uppstår, att en film kan innehålla action samtidigt som drama och ändå vara så sjukt bra gjord.

Men jag hatar att det alltid ska finns en hjälte och att den hjälten just ska vara den personen som inte ska behöva offra sitt liv. Att filmen får mig att gråta hyrteriskt och att jag själv sätter mig in i situvationen, och hur jag hade valt om det stod mellan min far och en pojkvänn. Jag hade nog velat ha min far tillbaka på jorden, välbehållen. Men självklart om jag hade en pojkvänn också. Men ens far har funnits länge i ens liv, och betyder så mycket mer än ett påbörjat förhållande.

Usch, ska sansa mig nu och somna, hoppas inte på allt för många mardrömmar nu bara. Imorgon blir det jobb igen, och jag gillat!! :)

Och jag hatar den här låten samtidigt som jag älskar den!